Ända sedan tidernas begynnelse så har människor hittat något att slåss för eller emot. I grunden ligger hat och makt, och ett behov av att vara bäst. Det räcker inte att vara bättre än personen jämte. Det gäller att vara bäst på allt. Och är du inte det så måste du skrämmas för att få det du vill ha. Och varenda gång någon vill skrämmas betyder det att de vill ha något som inte är deras.

När tv-spelen kom in i vardagsrummet och ungas sovrum, så kom också krigsspelen. Jag minns ett spel till C64 där ditt jobb var att avrätta folk mot en vägg. Arkebusering helt enkelt. Eller skjuta människor som sprang över ett fält. När banan var klar så fick man alltid riktigt härliga grattis-meddelanden som t.ex “those were Saddam’s children.” Charmigt.

När Interplay introducerade spelvärlden till Fallout, 1997, kom också den klassiska frasen – War. War never changes. Det ligger något så fundamentalt äkta i det påståendet. Att krig förändras aldrig. Det är alltid hat och makt som ligger bakom.

Något som inte heller ändras är hur tv-spelsbranschen år efter år drar in stora pengar på att sälja krig till barn och ungdomar. DICE betalade t.o.m royalties till vapenindustrin för att få använda riktiga vapen i sina spel. För makt är allt.

Och det kanske inte är så konstigt att efterfrågan på krig är så stort, när t.o.m spelindustrin ser det som ett nöjesfält och ett sätt att casha in stora pengar. För DICE och 2020 t.ex så låg den siffran på 5,96 miljarder dollar i bokningar för Battlefield.

Tänk på den siffran lite. 5,96 miljarder dollar. Det är 58 miljarder svenska kronor. Den svenska försvarsbudgeten i år är 76 miljarder. Så DICE kan på egen hand sponsra den svenska försvarsmakten. För att sälja spel som går ut på krig.

Men intresset är stort och insatserna större varje år ett nytt Battlefield eller Call of Duty presenteras. Det är väl bara en tidsfråga innan EA går in och ska göra ett spel om Rysslands invasion av Ukraina. För oavsett vad som händer i världen, och oavsett hur jävla fel allt som har med krig att göra, så vinner spelindustrin i slutändan. Och vilka är det som förlorar? De människor som flyr. De människor som ser sina föräldrar och barn dö. De människor som jobbar på barnsjukhus som bombas till grunden. Det är aldrig spelföretagen som förlorar.

För krig. Krig förändras aldrig.